Nu flyttar jag…

26 december 2009

bloggen alltså. Har precis fixat ordning min blogg på egen domän så välkomna att följa med mig till

www.annsann.com

Glöm inte att uppdatera bokmärken och länkar. Alla inlägg har flyttats till den nya bloggen men kommer att ligga kvar här ett tag till.

Välkomna på inflyttningfest!

Kram Ann

Annonser

Flytt & röj

30 augusti 2009

Pausar just nu från arbetet med att byta rum åt Sofia och Oscar. Nu när Sofia flyttat till sin pappa passar det bättre att Oscar får hennes rum som är myck större än hans nuvarande. Det blir samtidigt en massa röjande och slängande vilket är underbart befriande. Oscars loftsäng har nedmonterats och han har numera en säng i vanlig höjd. Kommer att bli skönt att slippa höra knarret från hans säng vid minsta lilla rörelse. Han har dessutom själv kommit på att det nu blir mycket lättare att bädda sin säng, något som inte har blivit gjort på ett år, förutom vid byten av sängkläder. Vi får väl se hur ofta han kommer att bädda sin nya säng. Gör han det en gång så är det ju fler än tidigare iaf. =) Loftsängen är det tänkt att Jonathan ska ha sedan när han blir lite äldre så då får vi väl stå ut med knarrandet igen.

Annars har det varit en ganska skön helg, har fått en hel del gjort vilket har lättat en del på det dåliga samvetet. Men som jag brukar säga, jag försöker att vara glad och stolt över det jag hinner med och inte ha skuldkänslor för det jag inte hinner med.

Önskar er en underbar söndag!
Kram Ann


Gråter lite…

26 januari 2009

Jag har bara skrivit glada och mysiga inlägg hittills vad jag kan komma ihåg men nu blir det ett litet deppigt sådant.

Dottern kom in hit för en timma sedan ungefär, nyduchad med håret i turban, och bad mig skriva på hennes ansökan till gymnasiet. När det var klart hade hon en sak att berätta och det var att hon vill flytta till sin pappa när hon börjar i gymnasiet till hösten. Han bor i stan där skolan ligger. Blev alldeles kall och tom och tårarna började rinna (det gör de nu också). Hon grät också och så kramades vi, hårt och länge. Det är klart att hon kommer hem på helger och när hon så vill men det kommer ändå att bli så tomt utan henne här hemma. Så trist att inte kunna följa hennes skolgång på samma sätt som man har kunnat göra nu. Inte kunna mysa i soffan och titta på en serie tillsammans och sitta och snyfta i kapp till Cityakuten. Jaja, det är väl bara att inse att ens barn blivit äldre och vuxit upp och har rätt att fatta egna beslut, men tomt kommer det att bli… Jag får väl trösta mig med att det bara är tre mil bort och att vi kommer att träffas på helgerna iaf. Det finns ju sådana som har det bra mycket värre och knappt får träffa sina barn alls.

Torkar tårarna…
Kram Ann