Lucia från morgon till kväll

14 december 2009

Idag var det upp tidigt för att hinna till jobbet till halv sju. Framme på jobbet så var det bara att sätta igång med att duka fram pepparkakor och fixa kaffe i kannor. Jag hade min vikarie Lena med mig i köket så det var inga problem att hinna med. Lussekatterna anlände strax efter klockan sju och när de var på plats så var vi klara. Jag hade förberett en hel del redan i fredags och satt fram ljus, brickor och servetter på borden men sen skulle ju även de vanliga frukostrutinerna klaras av, efter luciaframträdandet skulle vi inte ha så mycket tid på oss innan första frukostgänget skulle komma. 

Strax innan halv sju kom nästan hela personalen in till köket och försåg sig med kaffe. Lussekatterna och pepparkakorna stod ju på borden så det var bara att leta upp en plats och sätta sig. Efter lite välkomstord från vår VD så tågade Toarps lucia med tärnor sjungande in i matsalen. Vackert och stämningsfullt och det var mumsigt med kaffe och lussekatt. Tjejerna sjöng jättebra och det är härligt att se och höra hur modiga de är.


Foto: Robert Forslund www.forslundfoto.se

Sedan gick dagen på som den brukar fast jag var lite tröttare än vanligt, hur det nu är möjligt. Förberedde lite inför julbordet på onsdag och fick reda på att en del grejer var slut från leverantören så jag måste kolla genom leveransen noga i morgon för att komplettera. Hade ändå tänkt att åka och handla några grejer som de inte har men det mesta kommer ändå från vår leverantör.

Kom hem strax innan fem och då var det bara att dra på pepparkaksdräkten på Jonathan för halv sex skulle vi vara i förskoleklassens lokaler för att se på deras luciatåg. Det är nåt visst med små barn och luciatåg. De kommer av sig ibland och de kommenterar saker och ting som händer men framförallt är de ju så söta!

Plötsligt blev det fyra pepparkaksgubbar och Jonathan fick en tvilling… =)

I morgon är det en ganska vanlig dag, förutom ett stormöte i matsalen på förmiddagen, sådana möten brukar röra till det lite för mig men det kan vara bra att vara förberedd på röra tills på onsdag.

Ha det gott!
Kram An


Grattis min älskade sambo!

24 november 2009

Det blir mycket grattis här nu. Idag fyller min sambo år och han blev uppvaktad med present i sängen i morse. Han slapp dessutom att gå ut med hunden vilket brukar vara hans uppgift på morgonen. Jag gick upp före sambon, gick ut med hunden och väckte Oscar. Sedan gick vi in och sjöng för en halvvaken 37-åring. Jonathan låg jämte och vaknade efter många om och men. Han verkade ha svårt att slita sig ur en dröm.

Presenten till sambon bestod i en Jaktklocka, en lite speciell klocka där man bland annat kan se solens upp- och nedgång samt månfaserna, sånt som är viktig information för en jägare. Han fick en present för några veckor sedan också, en riktigt bra pannlampa. Oumbärlig när man ska ge sig ut i mörka skogen för att vaka vildsvin.

Firandet skedde i söndags då vi även firade Oscar så idag har vi mest tagit det lugnt.

På jobbet flyter allt på som vanligt. Just nu är jag mitt uppe i planeringen av årets julbord. Förra året fixade jag och en jobbarkompis julfrukost i två sittningar för all personal. Tidigare år har företaget tagit in en caterinföretag som stått för mat och servering men jag tyckte att det kunde vara kul om vi fixade det själva, så det gjorde vi. I år blir det ännu mer julmat och vi kommer att servera julbordet klockan 14. Efter maten blir det gottebord med ris a’la malta och sedan är det julklappsutdelning och de som vill får gå hem. Vi som vill stanna kommer att göra det och ha lite mysigt i det julpyntade köket. Det kommer att bli kanonkul att fixa julbord igen men det tar sin lilla tid att planera och fixa till drygt 100 personer. Det är tur att det finns mycket färdigt att köpa, vi har ju inte hur mycket tid på oss som helst att fixa iordning allt.

Jubordet är den 16 december och två dagar innan har vi luciafirande på morgonen, då ska drygt 100 lussekatter och pepparkakor samt kaffe finns på plats. Lär nog känna att lever efter den veckan.

Ha det gott!
Kram Ann


Grattis min älskade store pojk!

22 november 2009

För tretton år sedan föddes Oscar. På väg in till BB i Borås fick jag en ordentlig värk, då klappade Sofia, då tre år, mig på axeln och sa: Det går över mamma…

Och det gjorde det, det gick fort över. En halvtimma efter att jag hade kommit in på BB föddes Oscar. Han kom två och en halv vecka innan beräknad förlossning men om man ser till vikt och längd var han inte direkt för tidigt född. Han föddes en fredag och dagen efter skulle vi ha klubbmästerskap i kattklubben. Jag satt med alla papper hemma och fick sätta mig på morgonen innan vi åkte in och skriva klart allt i datorn. En kompis i klubben var sedan och hämtade grejerna. Klubben fick helt enkelt klara sig utan mig och det gick bra.

Just nu är den nyblivne trettonåringen uppe på sitt rum och använder sin födelsedagspresent tillsammans med storasyster Sofia. De spelar Rock Band och det är härligt att se och höra syskonen sams för en gångs skull. Jag har blivit inbjuden att bli sångare i deras band Ret’s Lock (Sofia råkade kasta om ett par bokstäver innan när hon skulle säga Let’s Rock). Vet inte om jag ska tacka ja än, får se vilket gage det blir.. =)

Önskar er en skön söndag!
Kram Ann


Att vaccinera sitt barn eller inte…

22 oktober 2009

Barnen har fått erbjudande om vaccination mot svininfluensan och jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Det känns som om vaccinet är alldeles för nytt och otestat och jag vet inte om jag vill att mina barn ska vara försökspersoner. Samtidigt vill man ju inte att de ska bli sjuka heller. Usch vilka jobbiga beslut, man känner sig helt kluven. Fast sen är det väl som så att om man tackar nej till vaccinationen nu via skolan så måste väl barnen kunna vaccineras senare om man ångrar sig, antingen via skolan eller på vårdcentralen. Hoppas att det är så.

Ni som läser här och har barn, hur har ni tänkt att göra med era barns vaccinationer?

Jag har inte funderat klart på hur jag ska ställa mig till egen vaccination heller. Hur tänker ni där?

Vore kul att få höra lite hur andra tänker…

Kram Ann


En ny familjemedlem

14 juni 2009

Låt mig presentera Putte:

putte

När vår städerska på jobbet berättade att hon inte visste vad de skulle göra med sin kanin Putte när de skulle flytta till en ny lägenhet med djurförbud så sa jag att han kunde få flytta hem till oss. Idag kan han med sitt bohag och bor just nu i köket. Tanken är att han ska bo ute men jag undrar om vår gamla kaninbur är tillräckligt stor. Vi har en kycklingbur också, den kanske skulle passa bättre i storlek.

Kram Ann


Min stora fina tjej!!!

11 juni 2009

    ♥ Sofia ♥
  2009-06-11

sofia

Nu är hon på festen och förhoppningsvis har hon kanonkul.

När jag kom hem från jobbet i eftermiddags så var det dags för piffning. Håret fönades och lades upp på värmespolar och under tiden de satt i håret så sminkade jag henne. Klänningen kom på plats och håret släpptes ut ur spolarna. Uppsättningen fixades och hela härligheten fick en omgång med hårspray.

Sofia blev helnöjd med allt; klänningen, håret, sminkningen… det blev mycket bättre än hon trott. Om jag blev nöjd? Jomenvisst!!

baksidan

Solen sken en del när hon var klar och det blev lite fotografering utomhus.

helbild

När vi sedan skulle åka iväg till Svenljunga började det regna och det fortsatte och fortsatte och det regnar fortfarande och ska så göra det närmaste dygnet enligt prognoserna.

regn

Det fuktiga vädret var väl inte det allra bästa för de tjusiga lockarna och det hade nog inte skadat med lite till hårspray. Jag som ändå tyckte att jag tog i ganska rejält.

Det var inte något organiserat på torget utan alla gick mest omkring och letade efter någon de kände eller någon från klassen. De hade liksom inte bestämt att de skulle träffas någonstans utan traskade mest omkring med sin paraplyer. Till sist lyckades Sofias klass och parallellklassen hitta varandra och jag tror att alla lyckades komma med på fotot.

klasserna

Jag ska snart lägga mig och sova trots att klockan bara är strax efter nio för klockan ett i natt ska jag hämta hem en förhoppningsvis glad men trött tjej och hennes bästa kompis.

kompisar

Tack min älskade dotter för att du är du!

Kram Mamma


Tänk vad tiden går…

25 februari 2009

Den 25 februari 2003 föddes en liten kille. Klockan 19:30 såg han dagens ljus på Borås lasarett.

Det tog ett tag innan vi kom på vad han skulle heta, i flera veckor kallades han för Lilleman och det är det han har blivit nu vår Jonathan, en liten man. Så stor och klok, med ord och tankegångar som dagligen gör oss fyllda av både skratt och förvåning.

lillebror

Grattis på 6-årsdagen vår älskade unge!

Ann


Snart blir vi invaderade

22 februari 2009

Om 10 minuter börjar Jonathans kalas. Ballongerna är uppblåsta, serpentinerna är upphängda, godispåsarna packade, pizzadegen står och jäser, fyllningen är förberedd, bordet är dukat, drickan står på kylning, sonen är införstådd med hur man ska uppträda och alla bara väntar på att klockan ska bli ett.

Kram Ann


Är helt fast!!!

02 februari 2009

Jag hinner inte blogga, jag hinner inte sova, jag hinner knappt laga mat… jag vill bara släktforska hela tiden!!

Hade glömt av hur roligt, intressant och frustrerande det är att släktforska. Har fått tillgång till filmade kyrkböcker och jag letar i husförhörslängder, födelse- och dödböcker, kikar bland lysningar och vigslar, in- och utflyttningslängder. Emellanåt svär jag åt präster som skrivit så otydligt precis där jag ska läsa, andra gånger fylls jag av beundran över en underbart vacker handstil. Jag ler åt små ord och beskrivningar och förtvivlas av att läsa om de två små pojkarna på 11 och 14 år som gick ner i en torvmosse och drunknade nån gång i början av 1800-talet. Det är som en drog, jag kan inte sluta. Hittar ett spår och följer det, hittar en hel familj med årtal och stället de bodde på, letar i en annan bok och hittar ännu mer och det går bara inte att sluta.

Återkommer när ivern har svalnat något.

Kram Ann


Gråter lite…

26 januari 2009

Jag har bara skrivit glada och mysiga inlägg hittills vad jag kan komma ihåg men nu blir det ett litet deppigt sådant.

Dottern kom in hit för en timma sedan ungefär, nyduchad med håret i turban, och bad mig skriva på hennes ansökan till gymnasiet. När det var klart hade hon en sak att berätta och det var att hon vill flytta till sin pappa när hon börjar i gymnasiet till hösten. Han bor i stan där skolan ligger. Blev alldeles kall och tom och tårarna började rinna (det gör de nu också). Hon grät också och så kramades vi, hårt och länge. Det är klart att hon kommer hem på helger och när hon så vill men det kommer ändå att bli så tomt utan henne här hemma. Så trist att inte kunna följa hennes skolgång på samma sätt som man har kunnat göra nu. Inte kunna mysa i soffan och titta på en serie tillsammans och sitta och snyfta i kapp till Cityakuten. Jaja, det är väl bara att inse att ens barn blivit äldre och vuxit upp och har rätt att fatta egna beslut, men tomt kommer det att bli… Jag får väl trösta mig med att det bara är tre mil bort och att vi kommer att träffas på helgerna iaf. Det finns ju sådana som har det bra mycket värre och knappt får träffa sina barn alls.

Torkar tårarna…
Kram Ann