Irr, irr, irr

När jag blir stressad av någonting, som jag blev idag på jobbet när vår lunchleverantör hade klantat sig och när man försökte få tag på dem via telefon så hade de puckat till telefonlinjen och kopplat in faxen, så har jag en tendens att bli: Irr-iterad, irr-ationell och irr-hönig eller irr-elevant skulle man kanske kunna säga. Att jag dessutom satt i ett jobbigt möte i drygt en timma innan lunchen och inte hann fixa min egen lunch och äta den gjorde att jag blev ännu mer stressad och irriterad. Den där stressade känslan satt sedan kvar resten av dagen, ni vet, precis sådär som man kan känna när man har försovit sig och det känns som att man aldrig kommer ikapp under dagen. Det kändes iaf som om jag kom ikapp till slut och det hjälpte att lämna köket en stund och vara lite social med några arbetskompisar på ett helt annat ställe i fabriken.

Jag brukar kunna hantera stress väldigt bra i vanliga fall men när jag inte har ätit och mitt blodsocker verkligen är i botten samtidigt som någon annan klantar till det så att det blir problem för mig (hur sjutton ska man dela upp 27 kåldolmar på 11 personer???) då funkar jag bara inte. Jag fräste kanske lite åt någon eller några som kom och skulle ta lunch när jag var som mes stressad men jag bad faktiskt om ursäkt efteråt. Det är läskigt när man inte känner igen sitt eget beteende.

Kram Ann

Annonser

One Response to Irr, irr, irr

  1. Fru Pusselbit skriver:

    Det är väl bara mänskligt att bli lite irriterad emellanåt! 😉

    När jag får lågt blodsocker eller när det är migrän på gång, är det bästa för mig att inte träffa några människor över huvud taget. Det blir så synd om dem annars! 😉

%d bloggare gillar detta: