Gråter lite…

Jag har bara skrivit glada och mysiga inlägg hittills vad jag kan komma ihåg men nu blir det ett litet deppigt sådant.

Dottern kom in hit för en timma sedan ungefär, nyduchad med håret i turban, och bad mig skriva på hennes ansökan till gymnasiet. När det var klart hade hon en sak att berätta och det var att hon vill flytta till sin pappa när hon börjar i gymnasiet till hösten. Han bor i stan där skolan ligger. Blev alldeles kall och tom och tårarna började rinna (det gör de nu också). Hon grät också och så kramades vi, hårt och länge. Det är klart att hon kommer hem på helger och när hon så vill men det kommer ändå att bli så tomt utan henne här hemma. Så trist att inte kunna följa hennes skolgång på samma sätt som man har kunnat göra nu. Inte kunna mysa i soffan och titta på en serie tillsammans och sitta och snyfta i kapp till Cityakuten. Jaja, det är väl bara att inse att ens barn blivit äldre och vuxit upp och har rätt att fatta egna beslut, men tomt kommer det att bli… Jag får väl trösta mig med att det bara är tre mil bort och att vi kommer att träffas på helgerna iaf. Det finns ju sådana som har det bra mycket värre och knappt får träffa sina barn alls.

Torkar tårarna…
Kram Ann

Annonser

4 Responses to Gråter lite…

  1. Grodis skriver:

    Åh, kära vän!
    Jag förstår att det måste kännas jättetufft. Och att du önskar att tiden gick att stoppa så att du fick ha din dotter hemma hos dig hela tiden, för resten av livet… iaf nästan… 😉

    Sänder en massa kramar till dig och hoppas att det ska kännas OK och fungera bra när hösten väl kommer. Det är tur att det inte är längre än 3 mil iallafall…

    Svårt att peppa när man själv inte har en aning om hur det är.. men jag kan bara tänka mig…

    Kedja fast henne vid ett element kanske..?! 😉

    KRAM!!

  2. Grodis skriver:

    Åh, kära vän!
    Jag förstår att det måste kännas jättetufft. Och att du önskar att tiden gick att stoppa så att du fick ha din dotter hemma hos dig hela tiden, för resten av livet… iaf nästan… 😉

    Sänder en massa kramar till dig och hoppas att det ska kännas OK och fungera bra när hösten väl kommer. Det är tur att det inte är längre än 3 mil iallafall…

    Svårt att peppa när man själv inte har en aning om hur det är.. men jag kan bara tänka mig…

    Kedja fast henne vid ett element kanske..?! 😉

    KRAM!!

  3. Bina skriver:

    Ja min vän – min son var två år äldre… men jag känner så med dig… det är tufft när de tar det sista och går ut genom dörren 😦

    *KRAMAS HÅRT O LÄNGE*

  4. Fru Pusselbit skriver:

    Mina barn har ännu inte flyttat hemifrån, men de börjar komma upp i den åldern när man vet att det inte dröjer länge till. Jag känner med dig. Det värsta är ju att det är tidens gång, men det är ändå väldigt jobbigt… En stor kram!

%d bloggare gillar detta: